Standarden syftar till att, genom förmedling och kunskap, säkra en god nivå inom bostadsplaneringen. En bostad enligt standarderna SS 91 42 21 (normalnivå) och SS 91 42 22 kan anses vara ändamålsenligt utformad och utrustad samt tillgänglig och användbar för t.ex personer som använder rullstol. Bostadens planering baseras på det antal personer som den är avsedd för. För små bostäder baseras planeringen även på bostadsarean. Standarden utgår från de funktioner som olika stora bostäder ska kunna inrymma. ANM. En funktion motsvarar ofta ett rum, men ingenting hindrar att flera funktioner, t.ex samvaro, måltid och matlagning, grupperas i samma rum. Därför används begreppet utrymme i de fall ett avgränsat rum inte är enda alternativet.Funktionerna samvaro, måltid och matlagning ska dock kunna vara möjliga att skilja av med väggar. Varje enskild del ska förses med fönster. För varje funktion ger standarden en lista över lämpliga mängder möbler och annan utrustning. Standarden handlar enbart om kvantifierbara värden. Självklart handlar utformningen av bostäder också om andra värden såsom ljusa, välproptionerade rum, goda rumssamband, välutnyttjade ytor, utblickar m.m. Standarden omfattar bostadslägenheten, inklusive uteplats eller balkong, och tillhörande förråd. Trapphus, gemensamma lokaler och den gemensamma utemiljön omfattas ej.