Denna europastandard ger råd och anvisningar för
bestämning av organiskt bundet kol i dricksvatten,
grundvatten, ytvatten, havsvatten och avloppsvatten.
Standarden behandlar definitioner, störningar,
reagens och förbehandling av vattenprov med en
halt av organiskt kol från 0,3 mg/l till 1 000 mg/l.
Det lägre värdet avser endast vissa prov, exempelvis
dricksvatten, mätta med instrument som kan
mäta dessa låga nivåer. Högre halter kan mätas
efter lämplig spädning. Denna europastandard
behandlar inte instrumentspecifika aspekter.
Utöver organiskt kol kan vattenprovet innehålla
koldioxid och kolsyrans joner. Det är nödvändigt
att avlägsna detta oorganiska kol före TOC-bestämningen
genom avdrivning med en inert gas.
Alternativt kan man bestämma både totalt kol
(TC) och totalt oorganiskt kol (TIC) varefter det
organiska kolet (TOC) beräknas genom att subtrahera
TIC från TC. Denna metod är särskilt lämplig
för prov i vilka TIC är mindre än TOC.
Flyktiga organiska föreningar, såsom bensen, toluen,
cyklohexan och kloroform, kan delvis förflyktigas
vid avdrivningen med inert gas. Vid närvaro av
dessa föreningar bestäms TOC-halten separat eller
med differensmetoden (TC - TIC = TOC). Om man
använder differensmetoden bör TOC vara större än
TIC eller minst av samma storleksordning.
Cyanid, cyanat och partiklar av elementärt kol
(sot) som finns i provet kommer att bestämmas
som organiskt kol.
ANMÄRKNING: I närvaro av humus kan låga värden
erhållas om man använder UV-strålning.