Denna standard är avsedd att tillämpas vid area- och volymberäkning för alla slags husbyggnader,
både nyproduktion och befintligt bestånd - såväl vid planering och projektering som vid hyressättning,
taxering, värdering, förvaltning m m samt vid statistisk bearbetning.
I standarden ges regler för beräkning och redovisning av area och volym hos byggnader eller delar
därav. Den innehåller dels regler för mätning och beräkning, dels regler för uppdelning av byggnaders
olika utrymmen efter användning, tillhörighet och uppvärmningsbehov. Begreppen och deras
inbördes kombinationsmöjligheter skall kunna betraktas som en “verktygslåda” ur vilken man väljer
ut de delar som behövs för varje särskilt fall.
Standarden innehåller inte några rekommendationer om när och på vilket sätt de olika begreppen
skall användas. Myndigheter som utfärdar bestämmelser i fråga om byggande, finansiering, beskattning
m m, kan föreskriva särskilda regler som skall beaktas i samband med area- och volymberäkning.
Sådana regler förändrar dock inte standardens begrepp och mätregler. Dessa har alltid den
innebörd som anges i standarden.
Termen area har i denna standard – liksom i den tidigare standarden – använts som benämning på en
ytas storlek. Skälen härtill har bl a varit att minska riskerna för förväxling med tidigare använda
termer som “bostadsyta”, “lägenhetsyta” m fl vilka delvis baserats på andra mättekniska förutsättningar.
Uttryck som “programyta” (eller -area), “totalyta” e d bör undvikas. I stället skrivs i klartext vilken
areatyp som avses – bruttoarea, bruksarea eller nettoarea, respektive boarea, biarea, lokalarea eller
övrig area – efter ord som “programmerad”, “total” e d.
Exempel:
– Programmerad bruttoarea (BTA) för klinik B
– Total boarea (BOA) i kv Falken
– Hyresgrundande enskild lokalarea (LOAe)