Denna europastandard innehåller riktlinjer för hållbar förbättring av energiprestandan i historiska byggnader (t.ex. byggnader av historiskt, arkitektoniskt eller kulturellt värde) med samtidig hänsyn till byggnadernas kulturvärden och kulturhistoriska betydelse. Standarden är inte bara tillämpbar på byggnader med juridiskt skydd som till exempel byggnadsminnen klassade som kulturarv, utan på
historiska byggnader oavsett typ och ålder.
Denna europastandard beskriver en normativ arbetsmetod för val av åtgärder som förbättrar energiprestandan och som baseras på undersökning, analys och dokumentation av byggnaden och dess kulturhistoriska betydelse. Genom metoden utvärderas dessa åtgärders effekter när det gäller bevarandet av byggnadens karaktärsbärande element.