Användningen av drönare ökar i samhället. Men vad är en drönare, och vad är en flygvärdig konstruktion? Nu startar SIS en arbetsgrupp som ska titta på behoven av standarder för drönare. Petra Dalunde på testbädden Urban ICT Arena berättar om hur vi kommer använda drönare i framtiden och vad som krävs för att skapa säker användning av drönare i städer.

Vad är aktuellt just nu när det gäller drönare?

– Det som närmast händer är att en ny lagstiftningen från EU börjar gälla den 1 juli i år. Det kommer att innebära stora utmaningar för Transportstyrelsen, som är tillståndsgivande och tillsynsutövande myndighet, eftersom det är mitt i semestertiderna. Dels kommer det att bli nya krav på registrering av nästan alla operatörer och drönare samt krav på utbildning av piloter.

I er studie har ni fokuserat på drönare i stadsmiljö. Hur kommer de kunna användas där?

– Det fiffiga med att tillåta drönare i stadsmiljön är att vi kan använda stadens utrymme på ett mycket mer effektivt sätt och är inte längre fastlåsta i markens två dimensioner. Tjänster som drönare kan utföra är dels att de är bra att använda om man vill samla in data. Man kan exempelvis använda dem för att inspektera infrastruktur, vilket kan göras snabbare, få tillgång till bättre data och minska risken för utföraren. Det kommer att handla om transporter med hjälp av drönare. I början troligen främst transporter av prover, blod och organ mellan sjukhus eller hjärtstartare men sedan i takt med att infrastrukturen mognar kanske även mindre leveranser av mat, småpaket osv. Den sista kategorin tycker jag personligen är mest spännande. Den handlar om andra typer av tjänster såsom att lysa upp, visa vägen, lyfta tungt i trånga utrymmen och – om vi sätter små griparmar på drönarna – byta ut lampor, batterier osv.

Vad krävs för att det ska finnas fungerande drönartrafik i våra städer?

– Först är det viktigt att påpeka att det är juridiskt komplicerat att flyga drönare över människor, vilket i hög utsträckning kommer att vara fallet i stadsmiljö. Det kommer att vara ännu mer komplicerat att flyga människor i drönare över människor, så det tror jag ligger lite längre fram i tiden. De transporter av människor som sker nu verkar mest vara mellan flygplatser och städernas utkanter och då är det frågan om bemannade farkoster.

– I EU kallas hela det tekniska system och regelverk som omfattas av reguljär drönartrafik för U-space. Vad det innefattar kommer att definieras ganska tydligt i den nya lagen men det är upp till medlemslandet att besluta vem som ansvarar för att upprätta och tillhandahålla U-space.

– Sedan har vi all omkringinfrastruktur som laddning av drönare, start och landningsplatser, geofencing (förhindrar tekniskt drönare från att flyga i vissa områden), utseende, bullernivåer, höjdregelverk, rutter, lokala trafikregler, korridorer, vilka nät de ska flygas i och krav på uppkopplingskvalitet med mera att designa, utveckla, testa och implementera.

Det finns behov av både regler och standarder. Vilka behov ser du?

–  Regelverk och lagstiftning är viktigt på samma sätt som i biltrafiken. Just med drönare i stadsmiljö så är det en ung infrastruktur och vi kommer att kunna utveckla lagstiftning och regelverk i takt med att verifierad "best practice" görs. Standarder handlar både om att hjälpa industrin att förstå vad som krävs för att kunna tillverka produkter och tjänster i stor skala. Men främst handlar det om säkerhet.

– Frågan är hur standarder och regelverk ska bidra till att göra storskalig drönartrafik i stadsmiljö säker. Jag tror att den behöver bli mycket säkrare än exempelvis biltrafik. Om vi som är i staden ska känna oss trygga och säkra i den miljön måste den omgivande infrastrukturen veta exakt vilken drönare som ägs av vem, vilken tjänst den utför, på vems uppdrag och veta att så verkligen är fallet. Det blir en utmaning som jag tycker det är värd att anta. Men ett införande av drönare i stadsmiljön får aldrig ske på bekostnad av säkerhet och trygghet för dess invånare, säger Petra Dalunde.