Här i Sverige är han känd som en av landets miljömäktigaste personer. Internationellt väcker han uppmärksamhet som ledare för världens mest inflytelserika miljöinstitut. Möt Johan Kuylenstierna, vd på Stockholm Environment Institute.

Det är en skön julieftermiddag i Visby. Genom de stora panoramafönstren i kongresshuset glittrar Östersjön inbjudande. Idyllen är påtaglig, men under ytan finns allvaret. Bland Almedalsveckans över 4 000 seminarier och evenemang är det ett ämne som dominerar programmet – hållbarhet.

Johan Kuylenstierna, chef för ansedda SEI, Stockholm Environment Institute, har bråda dagar.

– För tio, femton år sedan sågs klimatfrågan mest som en miljöfråga, kopplat till hälsa, luftföroreningar och liknande. Sedan dess har perspektivet svängt och nu drivs hållbarhetstänkandet av möjligheter, nya entreprenörer och chansen att tjäna pengar på den omställning som pågår, säger han.

Ämnet har fått högre status och idag är det vd:arna som dyker upp på möten och konferenser, konstaterar han.

Blandningen av aktörer har också breddats. Plötsligt samlas både politiker, myndighetsföreträdare, forskare och företagare i samma debattpaneler.

– Det är en viktig utveckling. För att kunna klara omställningen till ett hållbart samhälle behöver vi få med oss hela makten, från jordbruket till finanspolitiken, betonar Johan Kuylenstierna.

Han är mittemellan ett seminarium och ett mediemingel när han med en flaska mineralvatten tar plats i en av kongresscentrets mer stillsamma restauranghörnor.

Tidigare i år rankades Stockholm Environment Institute som den mest inflytelserika oberoende tankesmedjan i världen inom området miljöpolicy, i en sammanställning från University of Pennsylvania som bygger på enkätsvar från tusentals beslutsfattare, journalister, investerare och specialister.

Bland de parametrar som vägs in finns exempelvis ledarskap, medarbetare, kvalitet, inflytande, innovation och kommunikation.

– Vi är mycket glada över utmärkelsen. Det är ett gott betyg för hela institutet, säger Johan Kuylenstierna som har varit chef för organisationen sedan 2012.

SEI startades 1989 efter ett riksdagsbeslut och anslagen från svenska staten är fortfarande en grundplåt i verksamheten.

I dag har SEI 230 anställda – varav cirka 80 i Stockholm – och nio kontor i sex länder. Över 50 nationaliteter finns representerade.

– Vi är väldigt tvärvetenskapliga, med både naturvetare och samhällsvetare. Dessutom jobbar vi med både miljö- och utvecklingsfrågor, vilket är ganska ovanligt. Nya forskningsområden och samarbeten med näringslivet har tillkommit, men vi bottnar alltid i en starkt vetenskaplig grund och har många likheter med ett universitet. Där finns mycket av vår trovärdighet, sammanfattar Johan Kuylenstierna.

Han påpekar att de globala klimat- och samhällsutmaningarna på många sätt hänger ihop. Det gäller fattigdom och handelsfrågor, geopolitik och förfogandet över naturresurser.

Tillgången till mat och vatten är en avgörande del, liksom resurseffektiva energi- och transportsystem.

Samtidigt har nya variabler fått läggas till. Den rådande urbaniseringstakten saknar motstycke – varje vecka växer världens städer med närmare en miljon människor.

– Det gör att städerna blir särskilt intressanta att arbeta med, inte minst från ett naturresursperspektiv. Vad händer om det blir vattenbrist? Hur säkras en hållbar livsmedelsförsörjning? Vem äger marken där det utvinns mineraler till datorer, mobiltelefoner och elbilar?

– Urbaniseringen innebär prövningar, men vi märker också hur den kan leda till ny teknologi som i sin tur kan ge mer hållbara och cirkulära lösningar.

Johan Kuylenstierna varnar dock för övertro på att teknik ska lösa allt. Ett av fundamenten i robusta samhällen är att statsförvaltningen fungerar väl och inte präglas av exempelvis korruption.

– Människors tilltro till staten och offentliga institutioner är extremt viktig. Det är en av de sociala dimensionerna av hållbar utveckling. Inom till exempel kol- och oljebranschen finns det många som nu oroar sig för att förlora jobbet och frågar sig vilka uppoffringar man är beredd att göra, på individnivå.

– I realiteten blir förändringarna kanske ­mindre än vad man först tror, men oron måste ändå tas på allvar och hanteras politiskt. Då handlar det om att skapa förutsättningar för nya jobb och få till en väl fungerande fördelningspolitik.

På den globala scenen är det Kina som numera kontrollerar många vitala naturresursflöden, både direkt och indirekt. Det är också Kina som tillsammans med Indien allt mer går i bräschen för omställningsarbetet.

Under Donald Trumps presidentskap har USA:s politiska klimatåtaganden minskats väsentligt, men Johan Kuylenstierna är övertygad om att de strömningar som har tagit fart blir svåra att stoppa. Redan idag har USA fler anställda i solenergisektorn än inom kol-, olje- och gasindustrin.

– Även om den amerikanska administrationen väljer att lämna Parisavtalet så finns det flera delstater, hundratals städer och tusentals företag som har ställt sig bakom hållbarhetsmålen. Det är ett bra bevis på det växande engagemanget.

Johan Kuylenstierna föddes i Eskilstuna, växte upp nära naturen och blev tidigt intresserad av väder och miljö. Han är yngst i en syskonskara på fyra, med en far som arbetade i näringslivet och en mor som var sjuksköterska. Familjen har även bott i Malmö och i Djursholm utanför Stockholm.

Under tonåren var Johan en hängiven amatörastronom, men upptäckte senare att matematik och fysik inte riktigt var hans favoritämnen. Han blev, som han säger, "lite mer jordnära". Efter gymnasiet sökte han till geovetarlinjen vid Stockholms universitet.

– Det är en fantastisk utbildning där man får lära sig att tänka i system och får veta hur tid, rum och olika processer har skapat våra landskap och naturresurser. Jag har aldrig haft någon tydlig karriärplan, men slumpen och de människor som jag har mött har påverkat min inriktning.

Efter examen fortsatte han som lärare och doktorand. Än idag har han starka band till Stockholms universitet, där han är adjungerad professor vid Institutionen för naturgeografi och även hedersdoktor. Klimatforskningen förde honom till såväl Arktis som Antarktis och innan han kom till SEI tjänstgjorde han för FN-organ i New York, Genève och Rom.

Personer som känner Johan Kuylenstierna beskriver honom som "väldigt kunnig men ändå ödmjuk" och uppskattar att han med humor, värme och optimism sprider ljus över klimatfrågan. Det sägs att han är skeptisk till sociala medier, men med tiden har han blivit en flitig twittrare.

På 1980-talet var han bartender, servitör och hovmästare på stockholmskrogar som Glada Laxen, Arnolds och Valentino. Där finslipades bland annat hans sociala och diplomatiska talanger.
Intresset för mat har Johan Kuylenstierna kvar, både privat och professionellt. I hållbarhetssammanhang har livsmedel – och all den mat som slängs – blivit en skarp symbolfråga.

– Det är ett område där nästan alla av oss kan göra skillnad genom våra val – till och med flera gånger per dag. Själv är jag inte vegetarian, men jag äter betydligt mindre kött nu än för tio år sedan. I princip köper jag bara svenskt, kravmärkt kött, och en del vilt när det är säsong.

Han är noga med att undvika pekpinnar och moraliserande. Hans inställning är att var och en av oss förhoppningsvis gör vad vi kan, utifrån den övertygelse och de förutsättningar som vi har.

– Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt och fel. Själv behåller jag än så länge min bensindrivna bil från 1998. Jag kör inte så mycket och livscykelanalyser visar ofta att det är bättre att köra slut på något befintligt än att köpa nytt.

Privat reser Johan Kuylenstierna betydligt mindre än tidigare, men det blir en hel del flyg i arbetet och han säger att han nog får räknas in bland "värstingarna" när det handlar om koldioxidutsläpp.

– Det där är en svår ekvation, för jag tror samtidigt att det är viktigt att vi rör oss i världen och att människor kan träffas i verkliga livet. Jag sätter mitt hopp till biobränslen och fossilfria innovationer, snarare än minskat resande.

Det sveper en ljum bris över strandpromenaden i Visby. En vacker sommardag som denna, utan algblomning, kan det vara svårt att föreställa sig innanhavets grad av övergödning och plastansamling.
Johan Kuylenstierna påminner om att vi alla har ett ansvar för vad vi lämnar efter oss till kommande generationer. Samma budskap förmedlar han även i radio ett par veckor senare, när han debuterar som sommarpratare i P1.

– Tänk dig att det från början var tre barriärrev som byggde Gotland, inflikar han innan medieminglet ute på stan kallar. Jorden är en oerhört fascinerande plats, men låt oss inte glömma att vi bara är tillfälliga gäster på den här fantastiska planeten.

Text: Lena Lidberg
Foto: Johan Knobe