Denna standard ger allmänna riktlinjer att användas för att minska sådana korrosionsskador som genom läckström från likströmsanläggningar kan uppstå på metallkonstruktioner i jord eller i vatten.
Standarden är avsedd att ge vägledning vid:
– projektering av likströmsanläggningar som kan orsaka läckström
– projektering av metallkonstruktioner i jord eller vatten som kan bli utsatta för korrosionsskador genom läckström
– val av lämpliga skyddsåtgärder.
Standarden behandlar huvudsakligen korrosion på konstruktioner i jord eller vatten till följd av läckströmmar.
Läckströmmar kan emellertid även uppstå internt i system som innehåller en elektrolyt, t ex i närheten av isolerkopplingar eller rörskarvar med hög resistans i vattenledningsnät.
Sådana förhållanden behandlas inte närmare i standarden, men beskrivna principer och åtgärder kan normalt tillämpas för att minska följderna av påverkan.
Läckströmmar kan även ge upphov till andra följdverkningar, t ex överhettning. Detta behandlas inte i standarden.
Till sådana likströmsanläggningar som kan ge upphov till avsiktliga eller oavsiktliga strömmar i jorden eller i annan elektrolyt hör:
– likströmsbanor
– trådbussanläggningar
– likströmsnät
– likströmsutrustning i industrin
– telekommunikationsanläggningar med likströmsmatning
– anläggningar för katodiskt skydd
– anläggningar för högspänd likström (HVDC)
– likströmsmatad spårledning. EN 50122-2 ger fordringar för hur emission av läckströmmar från likströmsbanor minskas och för hur deras verkningar inom bansystemet begränsas.
Till anläggningar som kan påverkas av läckströmmar hör konstruktioner av metall i jord eller i vatten, som t ex:
a) rörledningar
b) metallmantlade kablar
c) tankar och andra kärl
d) jordningssystem
e) armering i betong
f) stålpålar.
En påverkad konstruktion som leder läckströmmar, t ex en rörledning eller kabel, kan i sin tur påverka andra intilliggande konstruktioner (se avsnitt 8).